En bra bok

Nyligen läste jag om boken Varsel, eller The Shining som den heter på originalspråk. Det finns människor som aldrig läser om en bok de redan läst – jag är inte en av dem. Om en bok är bra kan jag mycket väl tänka mig att läsa den igen, fast efter en längre tid då förstås. Hur som helst, Varsel av Stephen King är ju en klassiker i skräcksammanhang, och mest känd är den kanske som filmen The Shining med Jack Nicholson som Jack Torrance. Jag är dock inget fan av just den filmen, men däremot gillar jag miniserien The Shining som gjordes 1997. Det var faktiskt så att Stephen King var missnöjd med Stanley Kubricks filmatisering av hans roman, så till miniserien skrev han själv manuset och därför är den mer lik boken än vad den äldre filmen är.

För er som har missat den här fantastiska boken så kan jag berätta att den handlar om Jack Torrance som är en nykter alkoholist som förlorat sitt jobb och som tar med sig sin fru Wendy och deras son Danny till Overlook Hotel för att jobba där som vaktmästare under vintern när hotellet är stängt. Även inom familjen är läget spänt och Jack hoppas att det här är deras chans att få komma bort och lappa ihop sin relation. Sonen Danny är synsk, och det dröjer inte länge förrän han märker att den lilla familjen inte är de enda som bor på hotellet.

Mer än så vill jag inte berätta, men se till att läsa boken om ni inte redan har gjort det. Och ska ni se filmen så se den nyare varianten!

Närheten till naturen

vinterlandskapMitt hus ligger precis bredvid skogen. Det är det sista huset på vägen och jag har ganska få grannar. Mitt hus var ju tidigare en sommarstuga som är ombyggd till permanentboende, och jag är väldigt glad att jag hittade och köpte den eftersom det är precis så här jag vill bo. Att få bo i en sommarstuga året runt är ju en dröm – i alla fall för mig. Jag älskar närheten till naturen och hur vackert det är här. Lite längre bort ligger en sjö där jag brukar sätta mig och meta ibland, eller ta ett nakendopp när andan faller på. Katterna följer med förstås.

Att bo som jag gör är en stor fördel när man har katt. Jag är av den åsikten att en katt behöver få ströva fritt ute för att må så bra som den kan må, men samtidigt tycker jag att det är oansvarigt att släppa ut sin katt om man bor där det finns trafikerade vägar eller grannar som kan störas av katterna. Ska man ha katt så ska man bo på ett ställe där man kan ha katt, där det inte är så mycket trafik och där katterna har stora områden att röra sig på. Och det är ju precis så jag bor. På somrarna går katterna ut och in som de själva vill då dörren oftast står öppen (eller ett fönster på natten), och på vintern har de små krypin som de kan värma sig i om jag inte skulle vara hemma och kan släppa in dem direkt. Vi lever drömmen alla fyra!

Första blogginlägget!

Välkommen till det första blogginlägget i min nya blogg! Jag heter Britt och om ni vill läsa mer om vem jag är så kan ni klicka in er på ”Om brittligan.se”. Vill ni inte göra det så kan jag lite snabbt berätta att jag är en kvinna någonstans i medelåldern som bor i ett litet hus med tre katter vid namn Lisa, Maja och Alice. Tillsammans är vi Britt-ligan, och jag tänkte köra igång med att presentera mina håriga vänner lite närmare!

Lisa, Maja och Alice är alla tre blandraskatter (eller bondkatter om man föredrar den termen) som av olika skäl har kommit till mig. Lisa är äldst och henne fick jag via en bekant som hade hittat några övergivna kattungar. Hon är en riktig mjukis som älskar att kela och alltid vill vara nära. Hon är också den som är bäst på att hålla råttorna borta.

Maja adopterade jag från ett katthem. Hon är en tuffing som alltid ser till att få som hon vill. Om Maja skulle ha ett ordspråk skulle det vara ”my way or the highway”. Hon och Lisa är varandras raka motsatser men de är ändå bästa vänner och har varit det sedan dag ett. Att Lisa har en ängels tålamod hjälper mycket då Maja alltid vill bestämma, men samtidigt har Lisa också alltid varit Majas trygghet.

Alice är ynglingen som kom in i flocken för bara några månader sedan. Hon är därmed lite av ett oskrivet blad, men hon passar redan in här och jag hoppas att det fortsätter så! Jag kommer att skriva mer om Alice framöver.